Psykdoktorn ringde upp mig, och jag pratade faktiskt själv med henne... Var till och med så upprörd att jag vågade bita ifrån lite. Då ska det mycket till.

 

Jag frågade hur hon kunde göra såhär, och att detta inte alls var vad hon sa till mig i tisdags. Hon svarade något om att hon diskuterat med sin överläkare och att det kanske är bra om jag börjar söka jobb... Jag sa upprört att jag är ju förfan inte i skick att jobba!? Det vet hon ju! Och att jag precis börjat med medicinerna. Hon svarade inte något speciellt, bara hackade fram några ord på knapp svenska (man förstår ju inte vad hon säger ibland, hon hoppar över viktiga ord som hon inte kan, och sen verkar hon inte förstå vad man själv säger heller). Så jag fortsatte fråga varför hon gjort så här, och att det går ju inte ens ihop. Då sa hon att jag har ju varit sjukskriven sen i december. JAHA?!?!?! Är det mitt fel att jag inte fått hjälp ännu?! Är det mitt fel att jag har fått 4 olika läkare?! Är det mitt fel att de glömt bort mig TVÅ gånger och därför har väntat i först 3 månader och sedan 1 månad?! Nej. Det får de stå för själva. Jävla as alltså, jag är så arg!

 

Hon sa inte så mycket alls, förutom att i stort sätt upprepa det ovan - och att hon ska höra av sig på måndag. Hon verkade som förbytt sedan i tisdags, då jag tyckte hon var trevlig och snäll, även om det var jobbigt att försöka förstå vad hon menade ibland. Hon frågade till och med mig i tisdags vad jag brukar göra om dagarna nu när jag är sjukskriven. Jag svarade att jag brukar försöka måla ibland eller göra sådana saker som jag tycker är kul men inte för jobbiga, och det tyckte hon var jättebra sa hon med glad röst. Och så förklarade hon att det är ju just sådant jag ska göra, och att jag ska undvika press. Vad i helvete hände med de orden?!