Det har varit en ganska intensiv dag. Min utredning på psyk påbörjades i slutet på mars, och jag har fått fylla i en massa papper och skalor, personlighetstester osv. Först kom de fram till att jag förmodligen inte har ADHD (no shit, jag har snarare någon motsats!), och troligtvis inte Aspberger heller. Autism var de osäkra på. Nu efter några fler tester är min psyk-doktor (som är den tredje nya jag fått) ganska säker på att jag har generaliserat ångestsyndrom, hetsätning (bulimi?) och depression. Men det återstår fler tester och utredningar, så vi får se.

Blev dock lite konfundersam när hon hoppade över en massa papper och vissa frågor, och ibland kändes det som att hon kryssade i "nej" fast jag sa "ja"... Kan ju ha inbillat mig, men hon verkade ha skapat sina egna bilder av hur jag är och inte är.

Till exempel:
"Bulimi/hetsätning - det har du inte..." sa hon lite tyst för sig själv, medan hon vände blad.
"...eh, alltså, jag brukar äta en massa när jag mår dåligt..."
"Jaså? Gör du det?!" svarade hon förvånat.
"Ja, det får mig att må bättre för en stund..."
Sen när hon läste några fördjupningsfrågor på det bladet och jag svarade "ja" så lät hon chockad och såg ut som att ögonen skulle ploppa ut. Så, så fel hade hon i sin tro om hur jag är... Gjorde mig lite oroad, vad mer kan hon ha hoppat över?

När vi sedan pratade om ångesten så frågade hon om jag brukar ta Atarax? Ja, svarade jag, "men det brukar inte hjälpa". "Tar du 2 stycken?" frågade hon då. "Jag brukar ta 5. 50 mg totalt." berättade jag. Då såg hon lite bekymrad ut och sa att "det är ju ganska mycket... och det hjälper inte?.." Efter det sa hon att jag ska få testa någon anti-depressiv medicin, men att hon måste diskutera med överläkaren först. Hon valde mellan Fluoxetin och Paroxetin iaf, och sa att jag kan ju googla lite och känna efter vilken jag tror skulle vara bäst. Sen ska hon höra av sig nu precis efter Valborg, eller nästa vecka.